à rsmötet 2008 II: Minnesbilder av Sven Delblanc
Före Ärsmötesförhandlingarna fick deltagarna ta del av utstÀllningen om TV-serien Hedebybornas tillkomst, som introducerades av Maj-Britt Imnander. Maj-Britt berÀttade bland annat om de medverkande statisterna frÄn Hedebyland och det arbete de lade ner. PÄ skÀrmarna kunde deltagarna följa tillkomstprocessens alla etapper frÄn roman till fÀrdig TV-serie. Sven Delblanc skrev manus till serien sjÀlv, HÄkan ErsgÄrd regisserade. Serien spelades in av TV-teatern i Göteborg.
Rolf Westling, Anders Vrethem och Ingemar Perup berÀttade sedan om sina minnesbilder av Sven Delblanc. Rolf var lumparkompis med Sven Delblanc pÄ Kungliga Svea Livgarde i Stockholm Äret 1950-51. Rolf gav levande bilder av sin vÀn Nappe - alias Sven Delblanc - som han skildrade som vÀnfast och mycket rolig. Han berÀttade ocksÄ om den olycka i ett ammunitionsförrÄd som drabbade Sven Delblanc i slutet av hans militÀrtjÀnst och som bl a ledde till att han blev lomhörd pÄ ena örat. Om sin militÀrtid har Sven Delblanc skrivit i Nattresa (1967), dock i fri fiktiv form, ej dokumentÀrt. Ammunitionsolyckan kommenterar han i dagboksromanen à snebrygga (1969).
Anders Vrethem var 12 Är gammal nÀr han mötte Sven Delblanc. Han var elev i klass 3 c i den femÄriga realskolan vid VÀsterÄs högre allmÀnna lÀroverk för gossar och hade Sven Delblanc som vikarierande lÀrare i svenska och historia och dessutom klassförestÄndare. För Anders och hans klasskamrater var Äret med Sven Delblanc som lÀrare en ljuspunkt. Tiden innan hade varit kaotisk med dÄlig disciplin och ineffektiva studier. NÀr Sven Delblanc kom blev det ordning och reda. Han hade en naturlig auktoritet och krÀvde mycket. Undervisningen illustrerades ibland med Delblancs noggrant utförda teckningar pÄ svarta tavlan - en gÄng tecknade han den Habsburgska dubbelörnen med fjÀderskrud, klor, ögon och nÀbb i stort format över tavlan. En höjdpunkt var klassens resa till Stockholm som leddes av Delblanc. Storkyrkan, Riddarhuset, KungstrÀdgÄrden, Historiska museet besöktes, men eleverna fick ocksÄ gÄ pÄ Gröna Lund. Anders hade fruktat att besöket pÄ Historiska museet skulle bli trÄkigt, men sÄ blev det inte: "Sven Delblanc kunde berÀtta ocksÄ om ett litet guldmynt sÄ att det blev roligt!" NÀr Sven Delblanc vid en fikastund initierat klargjorde vad som skilde den kanadensiska proffshockeyn frÄn den europeiska hockeyn blev eleverna imponerade. Den betydligt tuffare kanadensiska hockeyn i smÄ rinkar hade Sven Delblanc kommit i kontakt med under sitt besök i Kanada 1947.
Ingemar Perup trÀffade Sven Delblanc första gÄngen 1974 i Juvenalorden dÀr de bÀgge var medlemmar. Medlemmarna i Juvenalorden har bl a till uppgift att skriva spex i parodisk stil, ofta med historisk anknytning. Ingemar kunde avslöja att Sven Delblanc skrivit Bellmans repliker i det kanske mest berömda spex som skapats i Uppsala, nÀmligen Gustav III. Han lÀste som smakprov upp ett par versstumpar, elegant och roligt skrivna. Ingemar och Sven bodde nÀra varandra i Sunnersta och efter mötena i Juvenalorden delade de ofta pÄ en taxi hem. Ibland avslutades natten med att Sven Delblanc bjöd pÄ sina berömda parisare i sitt kök. Ingemar var ocksÄ bildredaktör (fr o m del III) i det stora litteraturhistorieverket Den Svenska Litteraturen som Delblanc redigerade tillsammans med Lars Lönnroth under slutet av 1980-talet. Ingemar medverkade Àven vid tillkomsten av Homerisk hemkomst (1991), som Sven Delblanc trots sin svÄra sjukdom förmÄdde fullborda. Ingemar visade upp sitt eget exemplar av Homerisk hemkomst, försedd med följande av författaren gjorda dedikation: "Till Ingemar frÄn Homeros!"