Bo GrÀslund sammanfattar i Newsmill

Den 13/8 sammanfattar Bo GrĂ€slund i nĂ€ttidningen Newsmill argumenten för sin tes att det Ă€r Sven Delblanc som döljer sig bakom pseudonymen Bo Balderson. 

Sven Delblanc var Bo Baldersson

Vem var Bo Balderson?Det har man nu frÄgat sig i 40 Är. Vi mÀnniskor Àlskar mysterier, sÀrskilt nÀr vi har en chans att sjÀlv fÄ leka med. Och det hade man verkligen i detta fall. Ombedd av redaktionen att ge min syn pÄ fallet B, gör jag det hÀr.

Balderson gav Ären 1968-1990 ut elva "deckare" pÄ Bonniers. Hans framgÄng var sagolik, nÀrmare tvÄ miljoner sÄlda ex. Hur var det möjligt? DeckargÄtorna var visserligen hyfsade men det som gjorde dem sÄ lÀsta var att de var kvicka, eleganta, farsartade, rappt skrivna och fyllda av elak satir över dÄtida politik och samhÀllstrender, kulturpolitik, litteratur- och konstkritik och mycket annat. Till det bidrog B:s frÀcka grepp att ha ett halvgalet stenrikt statsrÄd med sexton barn och hans trista svÄger till adjunkt som huvudpersoner mot en bakgrund av uppsluppna regeringsmöten och riksdagsdebatter. SjÀlvklart bidrog författarmystiken till framgÄngen, en gÄva som Bonniers tacksamt tog emot och byggde vidare pÄ genom falska spÄr hit och dit. window.

Att B. aldrig avslöjades under sin livstid berodde mycket pÄ myterna att han var en konservativ överklassare frÄn storstaden med god insyn i det politiska livet. Inget kunde vara felaktigare. För varje ny bok av B vidtog ett hejdlöst gissande med de mest allmÀnna argument som kunde passa in pÄ mÄnga mÀnniskor. Nu har jag en lista pÄ över 90 namn och mÄste nu ocksÄ tillfoga mitt eget. Men nÄgon systematisk undersökning vÀrd namnet kom aldrig till stÄnd.

En av de först misstÀnkta, genom en artikel i Vecko-Journalen 1969, var författaren Sven Delblanc, gammal spexförfattare i Uppsala, som producerat en myckenhet farsartad text i roman- artikel- och brevform och som under studentÄren i Uppsala t.o.m talade om möjligheten att börja skriva deckare för försörjningens skull.
I april i Är gav jag ut boken En mÀstare förklÀdd. Sven Delblanc som Bo Balderson. Den bygger pÄ en minutiös jÀmförelse mellan B:s elva böcker och praktiskt taget hela D:s stora litterÀra produktion, ett par och trettio romaner och andra böcker, pjÀser för radio och TV, kulturjournalistik och litteraturvetenskap.

Resultatet blev en störtflod av mĂ€rkliga likheter. Jag ger hĂ€r exempel, men bara sĂ„ lĂ„ngt alfabetet rĂ€cker: a) en mĂ€ngd gemensamma delvis mĂ€rkliga faktiska omstĂ€ndigheter b) samma vĂ€rdekonservativa kultur- och samhĂ€llssyn c) samma vĂ€rnande om den lilla mĂ€nniskan d) samma förakt för partipolitik, socialdemokratisk sĂ„vĂ€l som borgerlig e) samma förakt för all slags karriĂ€rism, sĂ€rskilt politisk och facklig f) samma kritiska syn pĂ„ kyrka och falsk religiositet och samma respekt för Ă€kta kristen fromhet g) samma fixering vid det akademiska Uppsala, t.o.m vid D:s egen arbetsplats, institutionen för litteraturvetenskap h) svĂ€rmar av gemensamma svenska och utlĂ€ndska Ă€lsklingsförfattare i) samma djupa humanistiska bildning j) samma sĂ€tt att osökt alludera pĂ„ litteratur, konst, historia, musik och opera k) att B och D behĂ€rskade samma moderna och utdöda sprĂ„k, inklusive klassisk grekiska l) exakt samma referensram för liknelser, i första hand hĂ€mtade frĂ„n ett arkaiskt bondesamhĂ€lle m) samma halsbrytande groteska liknelser, sĂ€rskilt för mĂ€nniskor n) massor av identiska, originella, hemsnickrade sprĂ„kliga uttryck och ord o) samma mĂ€rkliga och ovanliga sprĂ„kliga pĂ„verkan frĂ„n Homeros p) samma slag av dyster och yster galghumor q) samma förmĂ„ga att teckna kvinnliga typer, karaktĂ€rer, klĂ€der och utseenden r) en rad mĂ€rkliga gemensamma strukturella romandrag s) B:s anspelande pĂ„ ett lantligt Södermanland och pĂ„ detaljer ur D:s sörmlĂ€ndska barndomsmiljöer t) samma bibelsprĂ€ngdhet u) samma gnostiskt influerade syn pĂ„ Treenigheten och pĂ„ Kristi uppstĂ„ndelse v) samma intresse samtidigt för konsekvenserna av att Kristus kanske aldrig uppstod x) att namnet B med ett s kan hĂ€rröra ur D:s kanadensiska erfarenhet y) mĂ€rkliga likheter mellan guden Balder och D:s syn pĂ„ Kristus och pĂ„ sin egen slĂ€kts öde z) mĂ€rkliga detaljerade likheter mellan böcker som B och D gav ut exakt samtidigt Ă„) att B debuterade just nĂ€r D genomled sin första stora litterĂ€ra kris, att han Ă„terupptog sitt skrivande nĂ€r D genomled sin andra och sista litterĂ€ra kris och att han slutade skriva nĂ€r D fick sin svĂ„ra sjukdom och dog Ă€) att D hade mycket goda skĂ€l att skriva B:s böcker under pseudonym ö) det finurliga i att B och D hade samma förlagsredaktör, D:s gode vĂ€n Åke Runnquist, kĂ€nd deckarentusiast.

Svenska Dagbladets reaktion i somras Àr ett typexempel pÄ de vilda gissningar utan reellt underlag som gjorde att Balderson kunde gÄ fri sÄ lÀnge: Att Mats Gellerfeldt tycker att GrÀslunds bok blir vÀl mycket knappologi, det mÄ vara, liksom att han avstÄr frÄn att ta stÀllning om G har rÀtt eller fel (SvD 30.6 2009). Men sÄ avslutar tidningen med den slitna frasen att man nÀsta dag ska avslöja B:s riktiga identitet. Det sker genom att Magnus Sjöstedt Àgnar en hel understreckare Ät att hÀvda att det var Olle Adolphsson som var B, dock utan att redovisa sina argument eftersom de ska sparas till ett senare tillfÀlle! (SvD 1.7 2009). Och sÄ pÄ tredje dagen spricker allt, nÀr inte mindre Àn tre av Adolphsons anhöriga och en nÀra vÀn protesterar i tidningen och helt avfÀrdar denna möjlighet (SvD 2.7 2009).

SjÀlv menar jag att det rent statistiskt Àr omöjligt att nÄgon annan Àn Delblanc kan vara B.